Jag har själv varit i klagoträsket många gånger. Klagat över att jag inte har något att ha på mig, klagat över för varmt eller för kallt väder, klagat över att jag varit trött och inte orkat plugga eller jobba. Listan kan göras lång. Det lustiga i allt detta är att jag har klagat trots att garderoben har varit full med kläder, trots att jag vet att vädret skiftar snabbt och vi faktiskt är välsignade med olika årstider, trots att jag har fått både sova och äta och egentligen inte borde vara så trött som jag påstår att jag är.Medan jag sitter därhemma i min bekväma fina lägenhet i Sverige och klagar så är jag samtidigt helt omedveten, eller i alla fall för stunden avstängd gentemot en plats på andra sidan jorden där människor kanske bara äger ett eller två par smutsiga, trasiga plagg som de kan ha på sig, vissa dör av uttorkning på sommaren för att det är nära 50 grader varmt och de är utan både fläkt och AC. På vintern fryser många ihjäl vid 0 grader för att de varken har varma kläder eller isolerade hem. Både barn och vuxna måste jobba häcken av sig för att ha råd med mat för en dag, och jobben består ofta i att sortera sopor som gör dem sjuka, eller bära tungt tills de svimmar. Vad har jag egentligen att klaga över? Hur har jag mage att sitta där och vara missnöjd med allt gott i livet som Gud har gett mig utan min förtjänst? Det är dags att vi gnällspikar börjar öppna våra ögon och våra hjärtan, och släppa den själviskhet som binder oss och bara gör så att vi vill konsumera mer. Istället kan vi väl sträcka oss ut mot dessa stackars människor, individer, personer, som inte klarar sig själva utan vår hjälp.
Kommentarer:
Kommentera här:
Ibland tror jag i och för sig att man måste få beklaga sig lite över sina små vardagsbekymmer, även om det finns människor som har det värre. Men jag kan verkligen hålla med om att vi klagar för mycket. Lite perspektiv på tillvaron är verkligen bra! Kanske kan vi då lite mer uppskatta hur fantastiskt bra och bekvämt vi faktiskt har det.